GENIUS AND BRUTALITY... TASTE AND POWER
LP/CD - Black Jack Records 1994
Långt ifrån lika bra som debuten, men den har sina poänger. Hälften av låtarna hade platsat på Burning Hell,
däribland dissonanstrumpetorgien My Place ("Come into my place / Let me see you count" Va?!?) samt
hitsingelkandidaten Who Can You Trust. Bara de första takterna av den sistnämnda gör mig full i skratt,
eftersom jag vet att de ofelbart kommer att följas av den dråpliga raden "I screwdriverfucked your cunt".
Men alltför många av låtarna ger ett slappt och oinspirerat intryck. Brainbombs
ska vara monotona, men inte tråkiga. En av de segaste låtarna är Queen of Necrophiles som helt omotiverat
presenteras här i den tidigare utgivna versionen.
Jag saknar dessutom låtar av samma magnitud som till exempel Danny och
Tired and Bloody. Allt går i ungefär samma stil som på förra skivan, men riffen är lite sämre, texterna
inte riktigt lika underhållande och dessutom svårare att uppfatta. Ni kan bättre än såhär, grabbar.
Men jämfört med 1994 års övriga svenska skivproduktion så står sig naturligtvis denna
LP bra.
Fredrik Jonsson
(Alzheimer #2, 1996)
BRAINBOMBS har tagit omvägen att ge ut skivor på ett amerikanskt bolag. Omväg för ett Stockholmsband, alltså.
Men det oväsen som hörs på Genius and Brutality - Taste and Power (BlackJack/Amigo), det låter onekligen amerikanskt.
Musiken är ett inferno, ett långsamt, malande, gnisslande, vinande inferno av överelektriska gitarrer och högaktiva trummor.
Genom ljudmattan tränger en trött röst som bara med god vilja kan kallas sångare. Inte direkt lättsmält, men atmosfären är
stark, som en sorts garagerockens svar på Sonic Youth. På något vis lyckas Brainbombs låta monotona och kaotiska på samma gång.
En skiva med karaktär.
NILS HANSSON
(Dagens Nyheter, 13/7 1994)
|