Ingen människa som lyssnat på Brainbombs har någonsin blivit sig lik igen. Genom att bara vara sig själva har de skapat ett namn långt utanför den Jag Vill Vara Farlig-kultur som de genom sin blotta existens lagt vid sina fötter, ett namn man ogärna nämner högre än en viskning, och som i ren och pur otäckhet ligger flera mil in på en egen avtagsväg från den allmäna kuslighetsmotorvägen av obduktionsvideos och bilder på bortsprängda huvuden. Vi träffade bröderna Råberg på Carmen i Stockholm för snart ett år sedan och fick en antydan om hur mycket livet har att erbjuda om man bara lyssnar på sitt hjärtas röst. Brainbombs är 100% PURE.

Fredrik: Hur lägger vi upp taktiken nu, har ni några frågor?

Johannes: Va?

Fredrik: Har ni några frågor?

Johannes: Ja, jag har bra frågor. Jag kan börja.

Pontus: Jag är helt...

Johannes: Är det rätt sida på?

Dan: Nu kommer min broder.

Fredrik: Han sjunger ju bara, det är ju du som är hjärnan.

Dan: Ja.

Johannes: Jag tycker hans sång är så magnifik

Dan: Ja, jag tycker om den på Obey, där var han jävligt bra.

Johannes: Jag tycker han är skitbra på den sista, mina kompisar är rädda för honom.

Dan: Ja, ........ är bra. Själva den låten, jag lyssnar inte på den. Den är så äcklig.

Fredrik: Är det du som har skrivit texten?

Dan: Ja

Fredrik: Den överträffade dina förväntningar.

Johannes: Han låter verkligen som...

Dan: Det var Peter eller om det var Jonas som var ute en kväll och var full i Uppsala och så sa nån "Child fuck child rape, yeah", dom tyckte det lät som en bra text.

Johannes: han sjunger med en sån inlevelse, det är verkligen så jag kan tänka mig en våldtäktsman...

Dan: Höhö!

Johannes: ...omkring i Leeds med en hammare bekvämt i handen. Trött och oengagerad.

Dan: Sätt dig här.

Johannes: Den läskiga brodern.

(Det skakas tass)

Johannes: Får jag ställa en fråga? Ni som kommer från Norrland, tycker ni att samerna har för mycket rättigheter?

Dan (?): Ja. Utan tvekan. Dom ska utrotas för fan. Dom har inget livsberättigande alls.

Johannes: Jag är åttondels same själv.

Fredrik: Jag har en riktig fråga; hur upptäckte ni Peter Sotos?

Peter: Ursäkta?

Fredrik: Peter Sotos.

Peter: Genom Pure.

Fredrik: Ja, men...

Peter: Genom... vad hette dom? Dom släppte industrimusik genom postorder...

Dan: Pop n roll family?

Peter: Pop n roll family. Då var det Whitehouse och...

Fredrik: Ja just det.. mummel mummel... är Peter Sotos en större hjälte Whitehouse, eller är det tvärtom?

Peter: Nej, Whitehouse är... Man kände ju inte till Peter Sotos först, men sen när man fatta att Peter Sotos låg bakom ganska mycket var det försent, då var man så präglad av Whitehouse.

Fredrik: Ja jaja, och det är ju ändå så... det går i varandra. Trodde ni nån skulle upptäcka att ni snodde texterna? Eller gjorde ni det som en medveten hyllning?

Dan: Svår fråga... jag läste Pure och det var vissa meningar som fastna och jag tänkte att det här skulle man kunna göra en jävligt bra text av. Att det var några barn som skrev "Jack the Ripper lover" efter en tjej som hade överlevt en attack. Då tänkte jag... det var vackert. Det var det det börja med.

Fredrik: ...ni bara snodde. Jack the Ripper lover är urtypen för en Brainbombstext och sen har det bara rullat på.

Johannes: Jag har en fråga; förintelsen, levande historia eller sionistisk konspiration?

Dan: Jag tror fullt och fast på förintelsen.

Peter: Varför förneka den?

Dan: Jag har aldrig förstått nynazister och såna som förnekar det, eftersom det var Adolfs största plan. Varför förneka hans idéer?

Peter: Om du är nazist så måste du stå för judeutrotningen, den är ju det viktiga.

Johannes: Det är som att ta bort grädden från tårtan. Och ni är nazister?

Brainbombs: Nej!

Johannes: Den här Anne Frank-texten, det var därför jag tog upp det.

Pontus: Eh...

Dan: Jag tror säkert att det har funnits massor av Anne Franks, men just hon tror jag inte på. Jag tror det var en judepappa som hittade på det för att tjäna en jävla massa pengar.

Johannes: Den är för bra den boken, den är för liksom dramatiskt uppbyggd, jag spela den i skolan.

Peter: Tänk efter, alla som har gått i skolan har ju plågats av den där boken, därför hatar man ju Anne Frank. Jag tycker det är en ganska seg bok.

Dan: Hon var en liten hora som knulla nazister.

Johannes: Varför förneka sanningen? Ni erkänner allt eller ni tror på allt det där. Och lägger till lite själva.

Peter: Ja, allt som är på tv, på radion och reklam är sant.

Johannes: Ja, vad har det annars där att göra? ok nån mer seriös fråga? Det är ju din intervju, ställ en fråga.

Fredrik: Det är du som äger bandspelarn.

Dan: Den som har bandspelarn har makten.

Johannes: Det är din tidning.

Dan: Vad är det för tidning?

Johannes: Mina öron, mina öron.

Pontus: Ögon va?

Johannes: Apropå det så var det någon som försökte trycka ut Alvins ögon med tummarna... ja det är ju en fråga, ni växte upp i Hudik, gjorde ni inte det? Gick det våldsamt till, har ni fått mycket stryk eller gett mycket stryk under eran uppväxt?

Peter: Gett mycket stryk.

Johannes: Ja, ni är ju två riktiga kraftkarlar.

Peter: Jag var hatad av hela Hudiksvall. Dan älskade det, för då fick han ju jämt slåss. Så han skickade ut mig i förväg och så gick han och två killar bakom och hoppades att jag skulle bli nedslagen så han kunde hoppa in att slåss.

Pontus: Var du bra på och slåss?

Johannes: Vad körde du för taktik? Näve först och skallningen direkt efter?

Dan: Skalle aldrig.

Johannes: Försökte du trycka ut nåns...

Peter: Knogjärn!

Johannes: Har du provat en sten i en strumpa?

Dan: Nej. En sten i handen har jag prövat.

Fredrik: Knogjärn låter verkligen norrland...

Dan: Ja, det var ju inte dom här taggarna, utan bara ett tjockt järn. Jag hade målat en liten blomma och så mitt namn på... Jag fick in en väldigt fin träff på en kille med det.

Johannes: Försökte du nånsin trycka ut någons ögon med tummarna? Det är ett populärt drängknep har jag hört.

Dan: Jag slogs ganska juste faktiskt.

Johannes: Förutom knogjärnet då.

Dan: Ja men det berodde på att det var tre mot en. Jag hade inget val. Och dom var stora.

Peter: Det var så här att Dan och en kompis till honom var klädda i kvinnokläder. Själv gick jag i mina vanliga kläder, en meter före dom. Tre killar tvärnitar i en bil, hoppar ur; bodybuilders. Dej ska vi mörda, skriker dom.

Mömö: Till dig?

Peter: Till mig. Dan hade klänning och var sminkad, men det var mig dom skulle mörda.

Johannes: Dom kanske trodde att dom var dina bitches.

Dan: Han kompisen jag hade med mig gick fram och fråga varför dom bråka med Peter, då small det bara direkt och så stog dom och sparka på han med träskor i skallen. Jag gick emellan och sa "ta mig istället", och så tog jag på mig knogjärnet och så sopa jag på. Och det gick bra, jag tog sats från knäna och träffa första killen i bröstkorgen så han svimma innan han nådde backen. Jag såg dom andra två komma springande och jag hade en tanke i huvet; den här grabben ska aldrig mer resa sig. Så jag slängde mig över han, hann få två smällar i ansiktet på han, innan dom andra kom fram. Jag vevade runt med dom bara och så gav dom upp.

Pontus: Det måste ha sett otroligt snyggt ut med kvinnokläderna.

Peter: Jag studerade det på lite håll, och när han satte sig åkte kjolen upp och man såg var nätstrumporna slutade och kalsongerna började.

Johannes: Ni får komma upp till Järna nån gång och slåss lite.

Dan: Jag är ganska lugn nu för tiden.

Pontus: Det är musiken istället, som fyller tomheten.

Johannes: Du får ut aggressionerna i dina texter.

Fredrik: När du blev så gammal så du började få stryk istället för att vara den som slog så började du skriva texter istället.

Dan: Texterna är romantiska ballader. Sånger om verkligheten.

Johannes: Ett barns kärlek.

Fredrik: Vad tycker era föräldrar om skivorna?

Dan: Ja dom tycker väl... dom skämdes väl lite när jag va på tv. Nej, dom är så vana.

Fredrik: Dom vanartiga barnen... Ja just det, tv-inslaget. Lanchy sa att ni var så rädda efter inspelningen och innan att det kom i tv för att ni hade sagt en massa dumma saker till tv-teamet.

Peter: Ja, men som tur var klippte dom bort dom.

Dan: Han klippte bort sommarhälsningen till Hudiksvallsborna.

Peter: Han fråga om vi hade någon sommarhälsning till Hudiksvallsborna och då sa vi att i Hudiksvall bor det bara raggare och horor och vad sa jag... dårar kanske? Och allihop kunde göra en sak: dö.

Fredrik: Som jag fatta på Lanchy så hade ni nämnt folk vid namn och så där.

Dan: Nej, vi sa ingenting sånt, men vi blev ju påhoppade för det som var i alla fall, när vi gick ut.

Peter: Vi hade skämt ut Hudiksvall och vi hade pratat illa om Hudiksvall och

Fredrik: Gick det så illa att någon nitade er?

Peter: Nej, det var insändare i lokalblaskan, vi hade skämt ut Hudiksvall. Sen gick Dan och jag, en söndageftermiddag på stan, vi hade ångest och planerade nästan vägen för hur vi skulle gå för att slippa möta folk. Vi zoomade in en man i 35-årsåldern med ett barn, ofarlig tänkte vi, man kan nog gå förbi han... hehehe. Han skulle slå ihjäl oss. Vi hade skämt ut hela Hudiksvall. "Dålig turistreklam", sa han.

Fredrik: Var det bara ni eller var det dom andra i programmet också?

Peter: Nej, det var vi, vi var två enfaldiga dårar. Idioter.

Fredrik: För ni sa ju ingenting tyckte jag, som hade med Hudiksvall och göra ni sa ju bara en massa...

Peter: Vi var positiva och trevliga.

Fredrik: Dom bitar där ni var negativa, det var bortklippt. Fast det kanske inte krävs så mycket för att provocera i Hudiksvall.

Johannes: Jag tror jag hörde nåt om Hudiksvall, det var nåt sånt, negativt i något tv-program...

Fredrik: Ja, det var det vi pratade om. Hur gick det efter att ni hade blivit tagna i tullen, för det stod det ju rätt mycket i tidningarna om.

Dan: (...) Första som hände när jag kom till ambassaden här i Stockholm för att få visum, det var att hon slängde fram en fotostatkopia på mina texter "vad är det här då?" Då hade dom skickat det från London. Då idiotförklarade jag henne.

Pontus: Dom är känsliga i England. Dismember råkade ut för en liknande grej.

Dan: Det är så jävla sjukt, för han mannen där på flygplatsen vad fan heter det, home office, han var alltså ett jävla svin. Han satt och sa till mig, "jaha, du vill alltså suga av kuken på en liten pojk", och såna där saker. Jag sa åt honom, "du måste ju känna skillnad på fiktion och verklighet. Men enligt han så var jag alltså, allt som stod i texterna, så var jag alltså. Han sa till min fru att, "tror du vi vågar skicka hem dig tillsammans med han till ett ensamt hus?" Och då sa hon till han att, "Du jag är inte ensam, jag har två hundar och en katt". Jag frågade vad han hette flera gånger, men han vägrade ju svara. Jag frågade flera stycken som jobbade där, jag ville ju sätta dit han, men dom vägrade ju bara konsekvent att svara på sånt. Och sen när det kom ut till tidningarna då, jag gick ju med på en intervju, det var ju Kia då, Drajans tjej. Dagens Nyheter. Aftonbladet höll ju på och ringa tusen gånger. Dom var helt vansinniga. Dom ringde ju till och med hem till Rolf. Jag vägrar, jag säger ingenting, sa jag. Då ringde dom till Rolf, dom ville ha mina texter och publicera dom. Aldrig, sa jag, det har inte med saken att göra. Det var ju nån fitta på Aftonbladet. Helt jävla knäpp alltså. Det hade inte med saken att göra. Det var inte texterna det handlade om. Det var principen. Så jag vägrade prata med dom. Då skriver dom en lång jävla artikel, en helsida i Aftonbladet och hittar på en massa jävla lögner som jag aldrig har sagt liksom. Det stod "jag vill förstöra hela världen" och såna där grejer, jag vet inte var dom har fått det ifrån, eftersom jag inte pratade med henne. Dom ringer hem till Rolf, vi betalar taxi, ta taxi hem till han och skaffa fram en text liksom.

Johannes: Han i Dismembered hade ju ställt upp direkt. Det gjorde han ju säkert också.

Peter: Vi har aldrig hållit på med sånt där. Det har inte behövts.

Johannes: Privatlivet är viktigare än bandet alltså.

Peter: Nej, det är det ju inte!

Dan: Jag tyckte inte det hörde dit och va med i nån jävla skvallerblaska.

Peter: Brainbombs lever ju utan löpsedlar. (...) det var likadant när vi skulle till Oslo första gången, då blev vi ju stoppade i tullen, då hade man ju kunnat ringa till Aftonbladet och få lite reklam, men det gör man ju inte. Det behövs inte, och det är för billigt.

Johannes: Men varför åker ni inte ner och spelar i Stockholm en kväll och får pengar för det? Det är ju bara en kvälls...

Peter: Fråga Lanchy.

Johannes: Det är Lanchy som är boven i dramat, jag ska fan fråga honom, ge mig hans telefonnummer.

Dan: Det är Lanchy och Jonas som har lite svårt för och... (ohörbart)

Johannes: Är inte Jonas lite på?

Fredrik: Nej, men Jonas är nästan ännu svårare än Lanchy, Lanchy är ganska medgörlig ändå. Dom i Totalitär har ju övertalat honom och följa med några gånger Jo jag vet att han har sagt "nä det här var sista gången" och så där, men han har i alla fall gått med på det. Men om Jonas var med i Tottis så skulle dom inte ha en suck.

Någon: Fråga honom, han sitter där borta.

(viss förvirring utbryter)

Johannes: Men Stockholm är ju inte London som ni också tacka nej till, det är ju bara att åka ner.

Dan: Fast London har vi aldrig fått nånting i...

Fredrik: Jo. Fast Lanchy... jag tror aldrig ni blev tillfrågade

(spridda skratt)

(Drajan sa...) Alec Empire i Atari hade kontaktat Load, ert skivbolag och sagt att han vill ha er som förband till Atari Teenage Riot i London, och det skulle ge mycket pengar. Bra betalt. Och jag antar att Drajan fråga Lanchy och Jonas om dom ville, och då sa dom nej.

Johannes: Men ni kan ju sätta ihop ett liveband med en annan sättning.

Peter: Vi får sluta med studiomusikerna helt enkelt, det går inte längre.

Så här långt in i intervjun har både bandspelardisciplinen och talförmågan kraftigt försämrats hos både intervjuare och objekt, det pratas i munnen på varandra och det blir allt svårare att uttyda vad som sägs på bandet.

Johannes: Jag har kompisar som ställer upp.

Fredrik: Det hade ju varit en ganska bra idé, (oklart vad han syftar på/RED) varför kom inte Drajan på det? Fast han kanske behövde två gitarrer.

Johannes: Men det är inga problem, jag kan skicka Leo och Markus och Alvin och...

Peter: Men dom här människorna (de andra i BB?/RED), dom lever ett normalt liv.

Fredrik: Jo jo... Jag tror att...

Peter: Dom är rädda för nånting...

Fredrik: Jag tror att vi ja det kan vi ordna alltså.

Johannes: Dom kommer in snart här, vi kan ju fråga dom.

Dan: Vilka?

Johannes: mina polare, dom kan säkert spela... dom kan spela Brainbombslåtar. (...) amen asså ni är ju liksom stjärnorna i bandet.

Dan: Det var ju som Birger, han spela ju i Oslo på liven, han vägra ju repetera nånsin. När han stod på scen fråga han "vilket ackord hade ni tänkt börja med?" ...och det lät ju bra.

Peter: Nej, jag retar upp mig på att ni säger att vi har stulit från Peter Sotos.

Fredrik: Ja men det är ju stölder...Ja ok.

Peter: Vi kan lika gärna skriva av bibeln, det är samma sak liksom.

(mummel)

Fredrik: Inte ordagrannt.

Johannes: Ni borde gå lös på den också.

Dan: Jag fastnar för en mening när jag såg...

Fredrik: Men meningen är ju att...

Dan: Ja. Och så bygger jag en text runt... runt den liksom.

Johannes: Medelmåttor lånar och genier stjäl eller var det tvärtom? Spelar roll, gör man nåt bra av det så...

Fredrik: (det är bättre) att stjäla och stå för det än att...

Dan: Det är ju många texter som inte kommer därifrån. Dom flesta gör det inte.

Fredrik: Jag har en känsla av att vissa tror att alla texter...

Peter: Sotos är ju klart, Pure, det är ju bibeln.

Fredrik: Har ni läst hans nya grejer?

(nej)

Pontus: Eh...

Peter: Jag är mer inne på sex. Porr.

Fredrik: Ja men han skriver om porr. Han har gjort en ny bok som heter Lazy (?)som handlar om porr.

Johannes: Det är inte den jag har?

Fredrik: Nej, den är jätteny, den kom för en månad sen.

Peter: Jag är mer inne på diskbänksrealismen.

Fredrik: Nej, det är det inte så mycket.

Pontus: Får ni stånd när ni läser Pure?

Dan: Det är ganska upphetsande faktiskt.

(Fredrik säger något som låter som "Kan du hålla i den här ryggsäcken?")

Dan: Den bästa romantiska komedi jag sett är ju den här Sodoms 120 dagar.

Johannes: Den är lite tråkig kanske?

Dan: Tråkig?

Johannes: ja det är ju en romantisk komedi.

Dan: Ja, en romantisk komedi. Mycket vacker film. Jag är ganska kär i hon, vad heter hon, den vackra flickan där... Eva.

Pontus: Det var länge sen jag såg den. Jag såg den på en av mina första dejter med en tjej en gång.

Johannes: Scora du?

Dan: Jag gick på bio med min flickvän på den i Hudiksvall.

Pontus: Gick den på bio i Hudiksvall?

Peter: Det är en av dom vackraste filmerna som du drar ner i smutsen och hånar, "romantisk komedi", det är ingen komedi, det är ingen romantik. Du kan ta den ruta för ruta. det är som fotografier. Vackert, vackert, vackert. Du har ingen mening i det, men det är en vacker bild.

Johannes: Det är ett kostymdrama.

Peter: När man jobbar inom hemtjänsten så är skitätande och pissande ingenting. Då kan man bortse från det.

Johannes: Har du rensat såna här, jag har hört talas om att gamlingar har såna här sår som aldrig läker och så måste man stoppa in såna här tops och det är skitslemmigt...

Pontus: Ja, just det! Jag skulle precis ställa den frågan.

Johannes: Konstigt att ingen har gjort en gorefilm om någon som jobbar i hemtjänsten.

(ivrigt engagemang)

Peter:... lyckligt leende och smetat hela ansiktet fullt med bajs. Ju mer hjälplösa och vårdberoende desto bättre. Ju mer sängliggande, ju mer sår, ju mer blöjor desto bättre.

Johannes: Ser du själv fram emot och bli en sån? Få ligga där med din erektion helt skamlöst och bara rabbla en massa smörja och bajsa i skåpen och så där?

Peter: Jawohl! jag vill knulla en artonåring, jag ska muta henne med min pension. Jag ska sitta en rullstol med käpp och bara slå. Jag skulle köra upp handen mellan benen och bara gripa tag. Hårt. Alla ska vara rädda för mig och ingen ska vilja gå in till mig.

Johannes: Låtsas att man blir senil tio år innan man verkligen blir det.

Peter: Att vanvårda gamlingar med ett leende, det är bland det mest tillfredsställande som finns.

Johannes: Du har ju facket på din sida, det var nån som smorde in en gamling med avföring, han fick ju jobbet tillbaka. Är du med i facket?

Peter: Ja, tyvärr.

Johannes: Det ger ju oanade möjligheter. Din anställning är tryggad.

Peter: Jag  fick  sparken  under semestertiden. Men äldrevården är en outtömlig källa till glädje.

Johannes: Har ni läst äldrevården i, äldreomsorgen i övre Kågedalen och tycker ni att den är fejk?

Peter: Nej, jag har inte läst den. Man måste uppleva det live.

Johannes: Jag fick ett erbjudande om det, men jag har liksom inte vågat.

Peter: Det är som Resident Evil; du går till olika dörrar, du vet aldrig vad som finns där bakom.

Fredrik: Gör du det nu då alltså?

Peter: Ja.

Fredrik: Men du sa att du hade fått sparken.

Peter: Det var tidigare. Jag har haft ihjäl tre nu på ett år.

Fredrik: Ja just det, Nille hade pratat med dig om trumpetspel och var förbluffad över hur mycket tanke du la in i trumpetspelandet.

Dan:...

Fredrik: Han hade trott att du bara tutade iväg utan att tänka på hur det lät. När han hade sagt att han tyckte att du spelade bra på förra skivan så hade du blivit glad och börjat förklara och så där.

Peter: Härlig är jorden.

Fredrik: Va? Härlig är jorden?

Dan: Ja... vad fan hette den låten nu igen? Jag började så här staplande... du... du... du.... du... du... du... du... staplande, härlig är jorden. Så den börjar ju så. Men så våga jag ju inte riktigt fortsätta på den, så jag ändra om där lite sen. Tanken bakom... eftersom musiken är i stort sett tre ackord, så gör ju jag i stort sett melodin. Jag tycker ju själv att den skivan jag spelat bra på är ju Obey.

Fredrik: Det är inte så mycket trumpet på den.

Dan: Jo... Drive Around...

Johannes: Den är ju liksom en jazzklassiker.

Fredrik: Ja. Jag gillar trumpeten, den ger en känsla av...

Johannes: Det är ju liksom trumpeten som är låten. Resten är dussin-brainbombs..

Fredrik: Jag tycker trumpeten tillsammans med texten liksom, trumpeten ger en förhöjd känsla för själva texten.

Dan: Det är en av dom få låtarna jag är nöjd med.

Fredrik: Vilka är dom andra låtarna du är nöjd med?

Dan: Jag tycker om hela den skivan, To Hurt, låten efter den.

Johannes: Ja. Jag måste säga... din sång är... mina polare är rädda för dig. Dom är inte rädda för mycket, men, som jag sa tidigare, innan du kom, det är verkligen trovärdigt, det är ren och skär diskbänksrealism, man ser verkligen framför sig hur det åker nån riktigt uttråkad jävel med en kulhammare nära till hands och väntar på att ta upp nån liftare och ge henne vad hon förtjänar på sitt pissiga jobb.

Peter: Nej, det har ingenting med jobb och göra eller diskbänksrealism, det har med kärlek att göra. Hela tiden är det kärlek. Har man tillbringat en hel natt först i Täby och sen T-centralen och sen tvingas och åka taxi till Uppsala och dricka en massa folköl med alkisar och tvingas höra tvåackordshelvetet dagen efter, då är det kärlek. Du kan aldrig uppleva den botten i (... )

Johannes: Mycket nära hatet då...

Peter: Hat och kärlek...

Johannes: Hat och kärlek det är ju dom två närmsta känslorna

Peter: Lite melankoli också.

Johannes: Ja melankoli, men just tristessen tycker jag är nånting få tänker på som försöker skildra sånt här. "Im so tired... " som på Driving through Leeds, en fantastisk låt. Han är bara trött och han rycker att det är jobbigt och nu jävlar.

Peter: Ja, han orkar inte slakta, orkar inge mer. Trött liksom.

Dan: Den låten skrev jag i studion, efter att vi spelat in i fem timmar kom vi på att vi måste ha en till låt. Huvet bara sprängvärkte och man hade supit i tolv timmar eller nåt sånt där.

Peter: Den skivan kan liknas vid Tintin i Tibet. Det vita, he, det är bara vitt i tycker jag. (... ) melankoliskt, inga färger ingenting.

Johannes: Nu snackar vi om den svarta. Eller den andra svarta. (... ) Jo men driving through Leeds är ju...

Dan: Den är ju på nya.

Peter: Nej, den är på Obey.

Dan: Nej, Driving through Leeds är på nya.

Fredrik: (något som låter som:) samtidigt så handlar det om Obey alltså.

(Hetsig diskussion om vilken låt som är på vilken skiva utbryter, jag vet inte vem som säger vad/RED)

Dan: I'm tired, så tired. Med Brainbombs så är det en låt som är likadan. Det bästa tycker jag det vi har gjort det är ju Macht.

Fredrik: Det är ju nästan ren industri.

Dan: Ja.

Johannes: Jag tycker att Bleed var bättre.

Fredrik: Bleed var mer...

Dan: Det jag tycker var så jävla synd det var att dom som spela eller vahetere tryckte upp skivan gjorde en miss, låten slutar med att Peter nynnar på Strangers in the Night, "dududududuuu", och så skrattar han, och det är ju det som är hela poängen i hela låten. Det är ju genialt.

Johannes: Det är det ju, strejnchench innö najt... fan va bra.

Dan: Ja, och det fick inte va med när dom spela in skivan

(ilskna utrop om  "jävla tjeckien " och "jävla polacker " från olika håll)

Dan: Ja, det var ju det som var själva poängen i hela låten. Det tyckte jag var jävligt synd.

Peter: (vi bryr oss inte) Det är så oerhört jobbigt att tränga in i den här världen. Man spelar in, sen vill man kunna lägga det bakom sig, så får dom göra vad fan dom vill.

Johannes: Ännu ett jobbigt minne bland alla andra.

Peter: Ännu en botten. Man försöker nå botten, men det finns alltid en till och en till och en till.

Johannes: En till som väntar.

Peter: Man tror att man har lyckats, det är därför man fortsätter, men det finns tydligen ingen botten. Du kan alltid hamna lägre. Och det här tjafset om texter med massmördare och grejer... varför bryr sig folk? Livet har ju inget värde i sig.

Johannes: Det är vad man fyller det med.

Peter: Vem har lurat i en människa att, ditt liv är värdefullt? Det finns ett överflöd, vi har ju, vad är det? Fem miljarder människor? Vem har lurat i dig att du ska leva ett lyckligt bra liv... att bli rättvist behandlad?

Johannes: Och inte bli inlåst med en galning med en kulhamrnare i...

Peter: Eller att du är värdefull? Det är den värsta lögnen absolut, att du är värdefull.

Pontus: Ja.

Peter: Har du sett Tredje Mannen? Orson Welles står och blickar ner på dom. "Det är bara en massa myror. "

Johannes: Det är ju bara vackert.

Peter: Men vem har lurat i folk att det är värdefullt att leva? Att just du är speciell. Om en tjej blir gängvåldtagen...

Johannes: man bryr sig om det är ens syrra.

Peter: Om fem år eller om tio, vem bryr sig? När man ser i ett mikroskop på... mikroberna eller vad man ska säga... vem bryr sig? Det finns ju så många.

Fredrik: Du tycker inte att djurens liv är så mycket värda heller?

Peter: Det är klart. Jag är ju vegetarian.

Fredrik: Du är vegetarian?

Johannes: Dom är väl inte mer värda än en människa?

Peter: Nej. Inget liv...

Dan: Men människor är inte mer värda än djur.

Peter: Så länge det finns ett överflöd av liv, så är det inge värde i det.

Johannes: Det har ju värde för den som upplever det. Till exempel jag, jag har ju ett mycket stimulerande och innehållsrikt liv, så jag tycker ju det vore synd om nån bodybuildartyp fick för sig och misshandla mig till döds bara för att han ogillar min polare.

Peter: ja men vi kan resonera att så här att...

Johannes: Då tycker man att ju att livet är jävligt orättvist, men vem har sagt att livet ska vara rättvist, det finns ingen som har bevisat det, det motbevisas ju snarare hela tiden.

Pontus: Livet är rättvist.

Peter: Kom med nästa fråga.

Johannes: Ja, just det jag tänkte fråga om Driving through Leeds, bodde din flickvän i Leeds eller tog det bara ur...

Dan: Nej, det är från Pete Sutcliffe. Vi har gjort många låtar om Pete Sutcliffe.

Johannes: Han hängde runt i Leeds?

Dan: ja, The Yorkshire Ripper, dom trodde till och med han var en reinkarnation av Jack the Ripper. Min flickväns pappa jobbade där uppe och åkte omkring i en van, han jobba inom data, han blev faktiskt haffad av polisen och misstänkt och tagen på förhör...

Pontus: När dom jaga Tony Olsson så arresterade dom ju alla med glasögon och skägg.

Dan: han (Pete Sutcliffe) gjorde ju samma sak, han skicka ju brev till polisen och håna dom och sådär

Johannes: Det är ju många som har gjort.

Någon: Son of Sam...

Dan:... Han gilla ju det där med hammare och skruvmejsel

Pontus: Fast Son of Sam, han fick ju budskap genom grannens hund från någon polissergant, så han jobba ju åt polisen.

Johannes: Nej, han jobba ju på postverket...

Pontus: Jojo, men han gjorde sina grejer... Craig...

Dan: han fick order från sin grannes hund som hette Sam.

Pontus: Men grannens hund i sin tur fick ju sina direktiv från seargant Craig Crass... Grassman eller nåt sånt där. Så att eh, han var ju i myndigheternas tjänst på nåt sätt. (tystnad)

Dan: Dom jag har tillägnat flest låtar till det är ju Peter Sutcliffe och Dennis Nielsen.

Johannes: Vem är det?

Peter: Polis, socialarbetare, bög, mördare.

Dan: Han stycka upp dom hemma i lägenheten. Alltså han skar av allt kött och spola ner i toaletten. Koka huvena, krossa benen och grävde ner dom.

Pontus: Du är mer förtjust i engelska seriemördare än i amerikanska alltså?

Dan: Dom amerikanska är bara dåliga plagiat. Dom har variation i England.

Peter: Det var dom som börja.

(slappt seriemördarsnack)

Johannes: Om en man sög din kuk, skulle du föredra att han hade en pistol eller att du hade en?

Dan:.... Varför... skulle han skulle han suga min kuk?

Johannes:... jag vet inte, men han gör det, vem skulle ha pistolen?

Dan: Jag självklart. När det går för mig, då knäpper jag av.

Fredrik: Dig eller honom?

Dan: Han, självklart.

Johannes: Det är mindre homofobi än det motsatta; "han måste ha en pistol annars skulle jag aldrig gå med på det".

Peter: Sex som sex.

Johannes: Inga fördomar har inte.

(otydbart snack)

Dan: Lipstick on my Dick

Johannes: Ja, den är en riktig klassiker.

Fredrik: Jag tycker den förlorar på att du sjunger texten tre gånger, den är ju som en rolig historia som du drar tre gånger.

(Blablabla)

Fredrik: Du tänkte inte på vad du sjöng eller nånting, du bara läste in...

Dan: Det värsta tycker jag är att dom bästa texterna som jag har skrivit, dom har aldrig kommit fram, för det har blivit så jävla dåligt inspelat.

Peter: Men du är väl herre över ditt öde, Dan, det måste du ju ordna själv.

Peter: Det har ju gjort på nån låt, men den bästa tycker ju jag är Angels Crawling

Johannes: Det är ju på den dåliga skivan.

Fredrik: Det är ju för att det är dåligt producerat. Kan du förklara texten för oss som inte uppfattat den?

Dan: Five in the morning, I stair at the Wall, insects coming out, angels crawling over my floor.

Det är allt jag kan utläsa och naturligtvis kröp sig det intressantaste fram längre fram på kvällen, när bandet tagit slut. Till exempel tog bröderna på sig äran för att ha förstört Mondo Gnarp/Kristet utseende-Jesper (se sid. 24). Och Peter berättade mer om tomhet än jag ville veta. Den information som inte omedelbart vägrades entré i hjärnan av spriten har nu för evigt suddats ut. Jag antar att de Mina ögon!! Mina ögon!!!-läsare som inte hört Brainbombs är i minoritet, men er kan jag ju ändå rekommendera den hyfsat nyutkomna singelsamlingen 1986-1993 som en liten aperitif. Eftersom Det här ofta misstolkas som ett personligt fansin borde väl jag i egenskap av redaktör komma med någon feg brasklapp angående brödernas stundtals ganska kontroversiella uttalanden, men det vore i fegaste laget och dessutom håller jag med dom i det väsentligaste. Johannes Nilsson och Fredrik Jonsson håller på med lite alles möglich när dom inte medverkar i Mö!! Mö!!! somligt av detta går att hitta på recensionsavdelningen. Jag kanske ska tillägga att ljudet från Johannes obehagliga snuffsemesterfilm Luxemburg inom kort kommer att ges ut på Fylkingen records och att den där jävla boken han hållt på med kanske också kommer ut någon gång under 2001 (på Benno förlag?), men det tror jag när jag ser det. Vad Brainbombs beträffar så återknöts ju sedermera kontakten med Alec Empire, men det vet ni ju redan. Jag känner mig smutsig.