Detta måste vara något av det allra bästa de gjort. A-sidan har klar hitkänsla och är ju deras mest kända låt. Trallvänligt som sju. Jag tycker dock inte att den här ommixade versionen skiljer sig nämnvärt från LP-versionen. B-sidans No Place med sitt sega harvande av ett skärande riff, som byggs upp till ett oljudscrescendo som sedan klipps av helt tvärt, just när det är som larmigast, är bara för mycket. Jag är stum av beundran.
     Texterna handlar denna gång om sex i stället för våld, för omväxlings skull. Eller snarare, om frånvaron av sex.

Fredrik Jonsson
(Alzheimer #2, 1996)